Dags att knyta ihop säcken

Avskedsfestande i Cape Town idag. 10 månader. 3 olika sysselsättningar. 2 olika boenden. XX antal människor som satt avtryck, som jag aldrig visste existerade när jag packade ner saker under resfeber i min Uppsala etta.

Samtalen, nätterna, solnedgångarna. Den kvävande sommarvärmen. Den råa vinterkylan. Den brännande sanden under fötterna. Och Atlantens våldsamma iskyssar.

Bergen och molnen omkring dem. Känslan av att vara nära himmelen.

Rosa kvällsskyarna som tonas ut i babyblå dimma kring horisonten.

Höjderna och det vibrerande livet under dem. Vattenfallen och solstrålarna som silades igenom dem.

Vingårdarna som sträcker sig upp mot kullarna och färgas i rött, orange och gult på hösten.

Kåkstäderna och människorna som nu står samlade kring eldarna. Lyxområdena och höjden på murarna. Den koloniala arkitekturen.

Kvinnan med potatissäcken balanserandes på huvudet. Hon som passerar mannen i kostymen.

Vita bakkies, bubblor i regnbågens alla färger och svarta Jaguarer.

Braai, boboti, biltong, springboks, snok, pojki, papp, malvapudding.

Guinnefelles som hoppar runt på taket, som samlas till ett tjockt fågeltäcke av blåa huvuden på gatan.

Babianerna som sitter på vägräckena, som kaxigt flanerar framför bilisterna.

Pingvinerna som springer på rad ner mot strandkanten.

Politiken... Ubuntun...

Kärleken. Kärleken!