Life partner

Blev väckt av W igår genom att han utropade att vi försovit oss. Klockan var då närmare 8 och vi hade bestämt att gå till home affairs redan kl. 7. För mycket vin för min del föregående natt. Långt samtal inpå småtimmarna med besökande pappa för W:s del. De två hade gått på Holland - Urugay matchen. Jag hade mött upp med S och C i CT. Det slutade med att vi joinade Lufthansa på personalfest.

Anyways, home affairs. Vi stapplade in på kontoret i lilla stan strax efter 8. Bara för att återigen få höra att mitt nuvarande visum inte finns i deras dator. Att jag enligt deras system är illegal invandrare. Detta fast den sabla kvinnan vi senast pratat med i CT såg mig i ögonen och bekräftade muntligt att hon uppdaterat systemet. Vad hade hon ägnat sig åte egentligen? Bara låtsats och tryckt in några random tangenter? SUCK!

Så vi hade att välja. 1. Jag åker själv in till CT och ber om papper som bekräftar uppdatering av systemet. 2. Vänta till lördag och åka in tillsammans på morgonen. W ringde sin kollega H som höll ställningarna åt honom på kontoret. Hörde honom uttrycka på afrikaans att läget var skit men att han snart skulle va på kontoret. "You wish." hade hon svarat och därpå förklarat att hon hälsar chefen att W tar ledigt resten av dagen. Orsak - "familjekris".

Så W kör bilen i 140 tills vi rullar in i CT. Lång kö i vanlig ordning och vi blir hänvisade till två stolar. Några amerikaner bakom oss uttrycker sin frustration. Killen sjunger "I believe in miracles, since I got a gun!" och folk skrattar. W informerar amerikanerna om att vi är där för sjunde gången för samma ärende. "No ways!" tycker de. Undrar om vi inte fått en lista på alla papper vi behöver samla in och jag sa jo, men att de ändrat listan varje gång.

Efter en timme typ blir det vår tur och vi möts av samma kille som var redo att ta emot vår ansökan för tre veckor sedan. Det som fattades då var W:s originalhandling av permanent residence. Den här gången hade han den med plus de sex nya dokumenten som efterfrågats sedan dess. Men sluttjafsat där vart det inte. Diskussioner om vart och varannat dokument och innehåll. Ett av bekräftelsebreven är inte stämplat av polisen och sen vill killen ha ett förklarande brev från mig om varför jag inte bifogat hälso- och polisrapport och även fast jag har kvitto på att allt redan finns arkiverat där sedan min senaste visumansökan behövs informationen bekräftas av mig. Otroligt nog säger han tillslut att han ska bespara oss tid så han ger mig ett vitt pappersark att för hand förklara saken på. Efteråt -Done! Äntligen, äntligen är ansökan inlämnad. Nu återstår bara att vänta.