Ett land, tusen upplevelser

Var på braii (sydafrikansk grillkväll) hos JJ tidigare i veckan. Han hade som en avskedsfest för vänner som kommit till landet för fotbolls-VM. De flesta av dem hade sett till att få spendera några extra månader i landet genom att kombinera resan med jobb. Tyskar, engelsmän, amerikaner, en brasse och några "locals".

Första samtalsämnet för kvällen var väpnade rån. Visade sig att alla hade blivit utsatta för rån med pistol eller kniv, alla utom jag och W. Jag tänkte och sa att jag måste ha haft tur under mina 10 månader i landet. Men tur kan knappast förklara W:s 20 år utan ovanstående incident. En tysk kvinna i 30-årsåldern uttryckte att hon bara ville ut ur detta land nu. Att hon knappt kunde vänta tills flyget går. Kvinnan hade blivit överfallen mitt på blanka dagen på en central gata i CT av två ynglingar som tryckte ner henne mot trottoaren. Den ene hade riktat en kniv mot ryggen medan den andre tog emot hennes värdesaker. Det hela var ganska snabbt över och de hade sprungit iväg, bortjagade av andra killar som dykt upp på gatan.

En av engelsmännen var väldigt övertygad om att han ska skriva en bok baserad på sina sex veckor av upplevelser i landet. Han presenterade en hel radda av iakttagelser som han klumpat ihop till allmänna slutsatser. Några av påståendena var följande: 1. Nigerianer i Sydafrika är alltid "dodgy". 2. Somalier i Sydafrika är hårt arbetande människor. 3. Zambier är välutbildade och smarta. 4. Tiggare är "lata" individer.

Det hela blev mer intressant när han argumenterade hur kontextberoende dessa slutsatser är, för enligt honom var t.ex. nigerianer i Storbritannien anständiga människor, somalier i samma land - lata. Detta på grund av förklaringar som politiskt och ekonomiskt system. Sydafrikanska poliser som ofta blundar för kriminalitet om mutor erbjuds, banar väg för kriminell verksamhet som drogförsäljning och prostitutionsverksamhet. Nigeraianer som väljer att åka hit kan utnyttja korrupta poliser medan deras landsmän som väljer Storbritannien istället är beredda på att lyckas med hårt jobb och utbildning. Somalier i Storbritannien å andra sidan ser en möjlighet i att glida på det så kallade välfärdssystemet. De somalier som tagit sig till Sydafrika vet att där inte finns något sådant system att räkna med, istället får de vara kreativa och investera i hårt arbete.

Och visst, hans resonemang har en logik om än en väldigt grovhuggen. Det jag hade problem med var påståendet om tiggarna. Och jo, jag vet att det ofta handlar om drogmissbruk... Andra gånger är det någon fysiskt handikappad stackare som i denna kontext inte har så mycket andra alternativ. Men sen är det de friska unga människorna man ser... Vad är deras historia? Enligt engelsmannen (och han fick också stöd från alla utom mig) handlar det om att dessa hellre ber andra om pengar än själva gör nånting åt situationen, för att det är enklare så. Jag kan bara inte tro det om människor, att man väljer förnedring framför arbete. Att man vill vara Killen som sitter i hörnet mellan Darling och Adderley Street. Snarare att man tvingats dit i brist på alternativ, för att de trots allt lever i ett land där arbetslösheten är 40%. Jag skulle vilja veta sanningen för jag är damn trött på alla köksbordsexperter som har sig själva som främsta referenskälla.