The story of my life

Jag faller uteslutande för mind fuckers. Det var länge sen jag kom till den smärtsamma insikten om att det är så. Och fortfarande, fortfarande uppvisar jag samma mönster.

Det börjar med att vi klickar. Intellektuellt sett samtidigt som jag känner omedelbar attraktion. Vi har finfina stunder ihop men, men så fort jag ger en minsta antydan till vad jag känner blir de omvandlade till psykopater.

D, är bara en av dem. Han vet hur man fångar mitt intresse med kryptiska meddelanden och oväntad och plötslig sharing. Som idag, det första han slänger ur sig är en fras från en sångtext som sammanfattar hans tidiga tonårsliv. Tonårslivet där han upprepade gånger blev misshandlad för att han valde att sticka ut på sin överklass-skola. Hur han än idag känner sig annorlunda. Hur han nu ser det som nånting bra. Hur han tycker att jag är likadan fast på mitt eget sätt. Mind fucking... Jag hittar inget bättre ord för det.

N... Eftersom min tid här är begränsad och jag inte har någonting att förlora så är jag rak. Entusiastisk och liksom gör klart att jag tycker han är en fantastisk person. Fel, fel, fel. Han, jag kommer bo närmare dig nu. Vi måste träffas oftare. Vi måste hitta på nåt kul snart. Men när jag föreslår vad och när blir han plötsligt dryg. Ändrar tid fram och tillbaka. Säger fan underfundiga patronizing jävla saker om mig. Mind fucking på högsta nivå.

Vad handlar det här om? Gillar jag undermedvetet att bli behandlad som skit? Att bli sviken och lekt med?

Nej, så jag cuttar dem off. Bara så där. Sen får jag höra att jag handlat förhastat. Att jag missförstått. Jag blir förvirrad så till den grad så jag ifrågasätter mitt eget sinnestillstånd.

Fan... Varför kan jag inte falla för enkla killar. Killar av den typen som har "I love beer and chicks" på tröjan? Sånna som säger exakt det de menar och inte är kapabla till att manipulerar med ord. För om jag gillat sånna killar - jävlar vad jag hade fått ligga.

Eller, en ännu bättre fråga - Varför faller jag inte för dem som bryr sig om mig? De som visar det i handling istället för ord. Det känns ju bra att ta emot omtanke emellanåt. Men jag känner ju inget passionerat för dem... Det blir svårt då.

Nej, jag fattar som vanligt ingenting.