Weekend

De omtalade sommarvindarna började dra in över Cape Town igår kväll. Jag stod i valet och kvalet - Gå ut eller inte gå ut.

Föregående kväll hade jag varit på sushirestaurangen Wafu vid Moulle Point. Eventet var initierat av en couch surfare. Flatmate B kom med så vi tog hennes bil ner till stranden. Sammanlagt var vi tio personer som tog fördrink till synen av solnedgång över havet. Fem captonianer,en tjeckisk snubbe som annars bor i Tyskland, en filippinsk tjej, en filippinsk kille som flyttat från Californien till Cape Town, en indiska och sen sydafrikanen N som kom på efterkälken. N, som mailat mig på Couch Surfing. Han studerar samma ämne som jag fast på University of Western Cape. Vi hade bestämt att vi ska träffas i nästa vecka men jag hade ingen aning om att han skulle komma denna kväll.

När vi slagit oss ner vid bordet och utsökta sushirätter började rulla in vände sig B lite diskret till mig och sa att "I do believe that love is in the air". Hon nickade mot bortre änden av bordet och tydligt var det i alla fall att N och tysktjeckiska snubben var uppslukade i samtal. Tysktjeckiska snubben som tveklöst var gay. Men att N skulle va det? Jag ville inte tro det. Han som är liksom heterosexuellt snygg.

Filippinske snubben kastade menande blickar mot mig under samtalen kring bordet. Vi hade pratat en del under fördrinken. Han verkade kul och sympatisk. Bra kompismaterial.

B avlägsnade sig tidigt under kvällen efter att ha försäkrat sig om att jag hade skjuts med andra hem. Vi andra fortsatte mot bar Sofia.

Filippinske killen JJ, hade en vän som skulle sjunga där. Tyvärr missade vi precis hennes framträdande. Men vi satt där. Jag drack vitt vin och delade cigarettpaket med JJ. Snackade bland annat med filippinska tjejen som är en sån människa man minns. Medveten, insatt och mer än måttligt smart. Jag tittade då och då på N som såg ut att plötsligt totalignorera tysktjeckiska killen. Jag tyckte nästan lite synd om sitstnämnda. Samtalen blev tyngre och tyngre och involverade snart hela bordet. Trafficking och annat som bara är för sjukt för att man på allvar ska kunna fatta att det förekommer. N blev eld och lågor. Visade sig att han förutom studierna jobbar med utsatta barn.

Det blev riktigt sent och dags att röra sig hemåt. JJ hade lovat att köra mig hem men samtidigt hade jag pratat med N. Valde att åka med N tillslut istället eftersom han ändå hade vägen förbi. JJ fick något sårat i blicken men sa att vi hörs. Hela gänget hade bestämt att gå ut nästa dag. Då dansa och prata om saker som är mer upplyftande.

N hade druckit under kvällen. Det hade vi alla gjort. Ändå kör folk sina bilar. Det är sjukt om man tänker på nolltoleransen i Sverige. Sjukt men jag måste ändå acceptera det om jag vill ta mig från punkt A till B.

N var i alla fall inte märkbart påverkad. Vi pratade om våra studier. Min dumma tunga fastnade och trasslade in sig vid flera tillfällen. Är lite rädd för att han ska stämpla mig som dum. Dum är den värsta av stämplar. Men han var trevlig i alla fall. Vi lyssnade på soundtracket till Garden State. Han sa att det är hans favoritfilm. Jag bekräftade att det är min favoritfilm också. Han gav mig en varm kram och sa att vi antagligen skulle ses imorgon. Om inte imorgon så på måndag då jag ska besöka hans universitet för att lyssna till Che Guevaras son och dotter.

Lördag blev rörig. Försökte plugga men fick ingenting gjort. Sprang en joggingrunda med B vilket min kropp verkligen tackade mig för.

JJ ville träffas och ta lunch. Visst, tyckte jag samtidigt som jag inte riktigt fattade varför. Han skulle på ett bröllop vid 15-tiden och vi skulle ju ändå ses på kvällen men, men... Han kom hit i alla fall nästan en timme försenad så det hanns inte med nån lunch men han fick se mitt ställe och vi hängde lite på den inglasade altanen med utsikt över staden och havet. Babblade på. Han är lätt att prata med JJ. Han frågade om N, om det gått bra med skjutsen hem, om killen var trevlig o.s.v. Innan han gick fixade han min ipod som jag varit övertygad om dött för alltid. Det, är jag honom evigt tacksam för.

Efter det var jag ensam hemma men bestämde mig för att ta en taxi ner till Waterfront för att köpa ordentliga löparskor och lite mat. Att lämna huset är en process från helvetet. Åtta dörrar som ska låsas, larm som ska aktiveras och jag som ska hinna springa ut och låsa alla dörrar innan larmet börjat skrika. Svettigt värre med sydafrikansk säkerhet. Jag lyckades få igång larmet men stängde av det efter två sekunder. Ändå tillräckligt för larmföretaget att ringa B och fråga vad som händer. Jee-sus! Tillslut kom jag iväg i alla fall. Otroligt löjligt att behöva ta taxi. Detta vansinne måste få ett slut. Än en gång säger jag det - Jag måste skaffa en bil.

Åt middag med B hemma sen på kvällen. Då hade stormen dragit igång. Så jag stannade hemma. Kröp in under täcket och lyssnade till dess våldsamma ljud.