Från genombrott till sammanbrott

Luckor i mitt huvud. Nästan så jag blir mörkrädd för mitt närminne. Intryck, avtryck, uttryck. Det har varit lite som att komma hem. Fast hem till ett kaos. Människorna, gatorna, lukterna känns igen men denna gång ännu intensivare.

Gick runt igår och fånlog åt synen av hav och lukten av salt, ett stenkast ifrån - storstadsmyllret. Kapstaden är en metropol som verkligen har allt - skönheten, pulsen och kontrasterna.

Gick runt igår och fånlog trots begynnande halsvärk och feber. Kom tillbaka till vandrarhemmet där jag hade bytt rum efter att ha hamnat i en dorm med ständigt utökat antal killar.

I det nya rummet var bara jag och en tyska G. Vi klickade direkt så jag hängde på henne ut. Ut till fördrink med backpackers på ett annat vandrarhem. Ett bättre vandrarhem med Table Mountain som utsikt. Jag gick runt med min kamera på terassen och försökte fånga kvällsljus som inte riktigt ville fångas.

Vi gick vidare till mexikansk restaurang. Fyra tyskor, två britter, en amerikanska, en holländare och så jag. Jag beställde in Combo Plate, middag för en champion, eller - middag för lilla mig. Frozen Margaritas och Black Labels.

Jag pratade London med en av brittkillarna. Advokat och tillika sångare i ett band jag inte kände till. Söt... Tyckte jag skulle satsa på London när jag blir färdig med min utbildning. Två tyska systrar reste genom Afrika, hela vägen från Kenya ner hit. Rörande sammansvetsade syskon. Jag skulle älska att göra nåt liknande med syren nån gång. Amerikanska som reste på egen hand. Sportigt snygg kille från Holland hade rest jorden runt och verkade helt speedad men samtidigt underbart sympatisk och omtänksam. Gullig mulattkille från Oxford som skulle med flyget hem samma natt.

Vi gick vidare för dans till liveband på välkända Mama Afrika. Stämningen var euforisk. Folk spontanhoppade upp på scenen för improviserad dans. Jag dansade röven av mig med holländaren. Fick härlig jargong med Londonkillen. Småpratade med tjejerna tills fram på småtimmarna.

Tillslut blev timmen slagen och vi fick krama alla nya vänner och ta taxi hem G och jag. Jag tänkte på alla dessa underbara människor som bara släppte loss och var sig själva, var och en unik på sitt eget sätt och ändå var vi alla så härliga ihop. En natt att minnas.

Söndagen har varit plågsam däremot. G åkte ut på vintur som jag fick tacka nej till. Febern gjorde sig påmind big time. Jag försökte få plugg gjort men kunde inte ens tänka. Ringde runt på lite bostadsannonser, fick komma och kolla på en lägenhet i närheten. Ett kollektiv. Ett dodgy ett. Anade lukten av sprit och cigaretter i väggarna, möblerna nötta och sunkiga. Nej, nej, nej. Besvikelse. Spenderade timmar i sängen men blev tokig av tristess emellanåt. Tjatade med personalen, kollade internet, funderade på att gå iväg och handla men kom aldrig iväg.

Imorgon är en annan dag. En bättre dag. En friskare dag.