En modig en

Jag står och plockar i skåpen i butiken när en kille jag känner igen kommer in och och hälsar. Han har varit här förut. Jag har hjälpt honom med present åt flickvän nån gång. Andra gånger har han själv gått runt och tittat. Idag vill han ha hjälp med att titta på silverkjedjor till sig själv. Jag tar fram lite olika. Pratar om storlekar och pris. Han får svar på vad han frågat om.

Efteråt står jag och plockar och han, han hänger kvar. Säger "Jo... en sak till... Det gäller jobb!" "Jaha?" svarar jag och avvaktar. Han ska höra sig för om jobb åt honom eller någon han känner, tänker man när han bara - "Du är så vacker! Du är väldigt vacker. Ja, otroligt vacker alltså! Och jag har tänkt på det varje gång jag gått förbi butiken men det har alltid varit andra runtomkring... så jag har inte kunnat säga vad jag tänker. Men det är så och jag tycker att om man tänker så då ska man också säga vad man tänker." Jag bara: "Tack! Vad snällt av dig... Verkligen smickrande." Allt medan min hudton successivt går från vinterblek till tomatröd.

Det slutar med att jag önskar honom en trevlig dag. Tänker sen - en sån oväntad vändning från "Det gäller jobb" till "Du är så vacker!".