Jag viker tvätt

Jag viker tvätt och greppet fastnar kring en randig tröja med djup urringning på ryggen.

Det är juli i Sydafrika och jag och W:s vän G åker mot ett flygfält. W som varit på affärsresa under veckan har ordnat med en privatflygning med pensionerad pilot. Hans kollegor skulle vara kvar och ha team buildning under helgen men han krävde att få åka hem - hem till sin flickvän.

Fem dagar har han varit borta. Fem långa långa dagar och jag känner fjärilar vakna i magen när G:s bil tar oss igenom ekträdsalléer fram mot fältet.

På fältet är det tomt men uppe på en byggnad står W redan på takterrassen, tar kliven ner till oss. Och han ser längre ut än jag minns honom. Axlarna bredare... Men doften är densamma när jag borrar in ansiktet mot hans bröst. Och jag tänker att jag är så glad, så glad för att this boy is mine.

I bilen känner jag hans hand på min rygg. Varsamt smeker den min bara hud och jag smyger bak min hand till honom. Känner mig hemma.

Fem långa dagar sen vi senast sågs. Nu har det gått mer än fem månader. Fem långa månader och jag har svårt att känna nåt speciellt. Och jag vet inte vad det beror på - tiden, distansen... eller mig.