Utmattad

Jag vill bara fall ihop på golvet. Begrava ansiktet i händerna och grina som en övertrött femåring. Tre dygn har jag ensam spenderat med den prickige. Det första dygnet gick förvånansvärt smärtfritt men sen dess... god help me. Han är överallt hela tiden. Tuggar sönder allt han kommer åt. Klampar med sina stora björntassar överallt inklusive min feja (jag låg en stund på rygg på golvet och försökte stretcha ut min ryggvärk från afrikanska dansen). Då passade han på.

Vi har gått på regniga promenader där jag varit tvungen att hålla i kopplet med båda händerna. Hans stil är att han stannar till för ett kort ögonblick för att sedan dra iväg i hundraåttio, jag flyger med. Otroligt att inte nån av mina axlar redan gått ut led. Och det jävla kopplet sen... Ett så kallat flexikoppel som strejkar totalt när det kommer lite regn. Så... runt går jag med en evighetslång tygrem i mina händer och skriker som en retard - "Stanna" "Kom" "Duktig" "Neej!"

Pratade igår igen med K2 som också var utmattad, hon efter en tung jobbvecka. Vi prelbokade en annan helg för hennes Värmlandsbesök.

MH har fest ikväll. Nära och bra så det är bara att gå över. Men... Jag är sur och grinig. Långt från mitt bästa partyjag. Sen ska jag upp tidigt för Oslo imorgon. Efter tisdagen blir det från Oslo raka vägen till Putte i parken i Karlskoga.

Vi kanske inte hörs på ett tag men när vi väl gör lär jag ha saker att berätta.