Jag har levererat texter på beställning som en jäkla jukebox och fortfarande kliar det av outtalade ord i fingrarna. Men... Vi måste ta det från början:
Kom till Oslo tidigt på måndag förmiddag och syren mötte upp på centralstationen. Vi tog trikken hem till henne och köpte fallafel till lunch på ett hak runt hörnet. Lägenheten imponerade - högt i tak, många kvadrat, trägolv och vacker utsikt. Hon som beskrivit den som "okay"... Bortskämda unge. Vi catchade upp under lunchen och jag undrade om hon inte var lycklig som levde i värsta lägenheten i Oslo, tillsammans med sin älskling dessutom. Hon svarade "Jo..." och ryckte på axlarna, föga övertygande. Utanför föll regnet så vi bestämde oss för att stanna inne och spela TV-spel, Nintendo Wee, nåt Indiana Jones spel. Jag som inte hållit i en TV-spelsdosa sen Nintendo 64:an va ny blev mäktigt frustrerad av att inte ta mig igenom banor som enligt rekommendationer ska bemästras av en treåring. Tur att jag själv inte har nåt Nintendo Wee. Jag skulle bara isolera mig totalt tills jag klarat varje spel jag tar mig för. Det ringde i mobilen. "Det är mamma." konstaterade syren övertygad. Mami som har som rutin att kolla att man överlevt minsta lilla resa. Men hon hade fel... Det var D. Jag hade tänkt ringa honom men han förekom mig. Vi pratade om hur vi skulle lägga upp Madonnaspelningen. Han undrade hur jag ville göra - Om vi två skulle gå själva eller om vi skulle ta sällskap med det kreddiga folket. Vi hänger väl på det kreddiga folket, tyckte jag. Tänkte att det var ju lite det som varit grejen. Han verkade inte lika sugen. Sa att hans kontakt där fått förhinder och att han inte kände de övriga i sällskapet men att han kunde lägga fram en förfrågan om jag ville. Bra, gör det, tyckte jag.
Jag och syren fortsatte med TV-spelet. Spelade sen musik och lagade mat. Hennes älskling kom hem och gjorde oss sällskap till middagen. Efteråt blev syren på tävlingshumör. Det skulle glänsas i geografikunskaper. Det blev namedropping av Europas huvudstäder, länder i Sydamerika och slutligen utmanades jag att rita upp Afrikakartan. Hennes älskling som hade noll koll fick istället kontrollera våra svar i en kartbok. Jag började söderifrån med Afrika då han fällde kommentaren "Är Sydafrika ett land?" Jag och syren kastade blickar på varandra. Hade han sagt det vi just hörde? Han fortsatte "Jag trodde Sydafrika bara var södra Afrika." Jag och syren tittade återigen förundrat på varandra. Han blev röd i ansiktet. "Men rent logiskt alltså..." Jag sa inget så hade jag inget sagt.
Efteråt åkte jag och syren och mötte upp ett gäng av hennes vänner på en bar. Där var ett fint erbjudande på öl och jag fick kämpa med att hålla jämna steg med kidsen. En av tjejerna började prata med en ensam kille i baren som sa att han fyllde 27 år så hon bjöd över honom till vårt bord. Han inledde med "Hej, det är jag som är losern som står ensam i baren på sin födelsedag." Det avdramatiserade situationen. Det visade sig att han hade cigg så vi tog några rundor ut under kvällen. Snubben var ett riktigt original, det framgick tidigt. Hade skådespelarutseende, typen som skulle passa i Beverly Hills. Han anförtrodde att han suttit i finkan föregående helg. Historien bakom visade sig dock va lite smågullig då han försvarat lillbrorsan mot hotfull främling. Nåt man själv skulle kunna göra i en sån situation liksom. Syren berättade om när jag räddat henne från "Fläsk-Fredrik" då hon gick på lågstadiet. Hur jag pucklat på honom för att han rört henne och hur hon beundrat mig efteråt. En historia jag själv glömt. Vid rond två med ciggen gick födelsedagsbarnet dock över gränsen. Berättade om hur mycket han tyckte om att träna. Hur man kunde se på hans överkropp när han pumpade och ådrorna poppade upp från höger arm, upp över axlarna och ut i vänster arm. Hehe... Det fanns visst en god förklaring till varför han firade födelsedagen i ensamhet. Gänget gick vidare utan honom till ett ställe som hette Blå och spelade elektronika. Där var en sydafrikansk DJ dagen till ära. Jag försökte få önska låtar men han var för speedad för att ta sig tid att lyssna på mig. Efter kl ett nån gång avvek jag och syren. Vid det laget hade födelsedagsbarnet hittat dit och stod och bråkade med vakten som inte släppte in honom. Jee-sus...
När vi vaknade sent följande förmiddag var jag inställd på häng på stan med lite lunch och lite kaffe innan jag skulle möta upp med D vid halv fem. Men syren hon kastade om våra planer när kompis ringde. Plötsligt skulle vi åka buss ut till en strand istället. Det blev en timmes bussresa dit. Jag hann sen hänga där i en timme för att sedan återigen åka buss en timme för att komma hem. Jävligt ovärt. Gjorde mig snabbt i ordning och mötte sen upp med D utanför Nationalteatern. Han strålade när han klev fram till mig. Gav bamsekram och tittade granskande på mig. Konstaterade att det var längesen sist. Jo hej, nästan ett år.
Så där gick vi sida vid sida och började snabbt pladdra på precis som det varit när vi träffats då. Han undrade hur många centimeter jag hade på min klack. Menade på att jag var längre än han mindes mig. Vi tog tunnelbanan och hamnade i en folkström som vallfärdade till Madonnakonserten. Vi pratade om hur vi båda tycker om kontraster. Kontraster som en kostymnisse som kliver ut ur en monster jeep... Eller svarta kvinnor i slöja som står och glassar på balkonger i lyxiga nybyggen, detaljer som vi passerade på vägen. Inne på området tog vi en öl och pratade om udda resor vi vill göra. Han menade på att han seriöst funderade på att konvertera till islam bara för att få vallfärda till Mecka. Är ju ändå ateist så han tyckte vafan, han kunde gå över till vilken religion som helst, bara inte judendomen. Varför inte, undrade jag. Han: Gillar inte tanken på omskärelse. "Inge chop chop här inte."
Vi fnissade åt folks bisarra val av kläder. Countrystilen verkade va het i Oslo, gärna med grisrosa cowboyhatt till. Slutligen släpptes vi in på själva arenan. För att göra upplevelsen så angenäm som möjligt placerade vi oss längst bort från scen uppe på en kulle. Utsikten var ändå suverän därifrån. D bredde ut en filt han tagit med sig och vart impad av hans planeringsförmåga.
Förbandet va nån DJ som gjorde remix på kända låtar. Fett ovärt att titta på en liten man som stod vid ett mixerbord på scenen. That's not entertainment. Men sen gick Madonna på scen och då blev det show. Det kom en regnskur och vi tryckte ihop oss under hans medhavda paraply, ännu mer plus i kanten för planering. Vi ömsom stod upp, ömsom satt. Kommenterade och fotade den sprakande showen. Hon körde mycket med remixer på gamla låtar. Snyggt var det i alla fall.
Efteråt när det hela var över låg vi kvar på filten. Pratade om konserten men också annat. Ville inte bli bothered med att köa i sillburk ut. En funktionär till norrman kom efter en stund fram och sa "De e slutt." Som om vi inte hade fattat...
När vi väl var tillbaka i centrum hade jag bråttom till sista trikken hem. D sa att han tyckte det var tråkigt att jag imorgon skulle resa tillbaka. Han hade en kompis som tillfälligt bodde hos honom och som han ville presentera mig för. Killen hade bott i samma stad som vi i Sydafrika. Jag tänkte på alla dessa omständigheter. Hur jag åkt till den kontinenten, det landet och den stan precis när D kommit tillbaka från samma ställe till Sverige. Svårt att inte snudda vid tanken på hur det kunde ha varit om vi bott där samma termin för då hade vi med säkerhet träffats långt tidigare. Vi köpte trikkbiljett till mig och stod och väntade. Konstaterade att vi båda tyckte tiden sprungit iväg förvånansvärt snabbt. Var svårt att fatta att klockan redan var ett. Han undrade om syren guidat mig bra i staden. Knappt nåt alls, tyckte jag. Då föreslog han att nästa gång jag kom dit skulle han ta med mig på guidad tur en heldag. Han skulle se till att jag fick se allt som fanns där att se. Med det sa vi hejdå och kramades hårt och länge tills jag fick slita mig loss.
Vagnen rullade iväg och jag satt och tänkte på att D är fin. Att jag har en härlig känsla av välbehag i hans sällskap. Att vi skrattar åt samma skämt och gillar samma typ av annorlunda saker. Att det suger hästballe att det är som det är.
Tidigt nästa morgon blev det hektiskt. Åt snabbfrukost med syren och hennes älskling och sen kastade jag mig iväg för att hinna med min buss.
Sov hela vägen och tog ett kort stop i Karlstad för att hämta mina saker. Rullade vidare mot festival i Karlskoga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar