Pojkvänsfritt

W åkte iväg till farmen själv denna helg. Vi brukar åka dit tillsammans en gång i månaden men denna gång kände jag bara inte för. Sa att de fick ha "A boys weekend", han, brorsan, deras gemensamma vän G och allt annat folk som vistas där och oftast är av manligt kön.

Jag och S vinkade av W och G vid fyratiden igår, sen fram mot kvällen dundrade vi fram i bakkien som W så omtänksamt överlämnade nyckeln till innan de for. Vi skulle till Waterfront för dokumentärsfilmfestival. Efter att ha svängt in på felaktiga gator otaliga gånger kom vi slutligen rätt och parkerade bilen långt ifrån andra, allt för att inte riskera att skada nån annan bil med monstret.

The Black Power Mixtape, filmen vi skulle se var producerad av svensk regissör som själv närvarade vid visningen. 20 timmars dokumentärfilmsmaterial från 60- och 70-talet där svensk media hade intervjuat och filmat tal av aktivister från black power-rörelsen i USA. Materialet hade hittats i SVT:s arkiv och klippts ner till en sammanhängande helhet på 93 minuter. Den var bra på alla vis - stark, rörande och stilistiskt snygg. En succé hos publiken som var väldigt engagerad i diskussionen efteråt. När det hela var över passade jag på att utbyta några ord med regissören som blev glad att träffa en annan svensk i rummet men som snart blev överröst av andra med frågor och kommentarer.

Jag och S gick från salongen där vi genast sprang på vänner från organisationen vi praktiserat på. Jag stod och pratade en av dem M när hon plötsligt presenterade någon som visade sig vara DA(!). Jag hade redan handen i hans när han bara: "We know each other already!" och vi började prata han och jag, mest han som berättade att han snart skulle resa till Sverige i jobb, att han faktiskt nu jobbade på en svensk organisation, att han var helt hooked på Stieg Larssons Milleniumserie men att den förstörde hans drömbild av Sverige som utopia m.m, m.m. Sen från det ena till det andra undrade han hur det gått med min pojkvän och om vi har planer på att gifta oss(?!). Han avslutade med att informera om var han skulle festa under kvällen och rusade sen iväg just så som jag minns att han alltid brukade göra. Intressant man... Det är lätt att se vad jag såg hos honom. Samtidigt så har jag nånstans också insett att han är alldeles för energisk för mig. Alldeles. Jag menar - snabbpratare, kvantitetspratare och sprätt i benen precis hela tiden. I längden hade jag inte orkat.

Efteråt körde jag hem S, parkerade bakkien utanför huset och kurade ihop i sängen med katten intill mig. Hade gärna haft W där också under natten, en trygghet och lyx jag vant mig vid.

Ikväll är jag medbjuden på fest av svenska T. Kommer va helt nya människor där så det kan bli intressant...