Kollision

Röriga omständigheter... I mitt huvud och i världen jag konfronterar där utanför.

Träffade Schweizaren igår med mycket i hjärtat att tala om. För det första: den röda perioden är fortfarande läskigt frånvarande. Jag har metodiskt gjort gravtest med negativt resultat men ändå... Snart två veckor försenad. Nämnde det för läkare igår helt apropå efter att ha gjort en rutincheck för mitt visum. Hon sa typ att jag kan välja att ha is i magen och vänta ut den ytterligare två veckor. Eller gå och göra ett blodtest nu om jag inte står ut längre. Jag väljer att vänta.

Min dumhet kan komma att få ett högt pris och jag är äcklad av mig själv. Vi har kört med avbrutet samlag den senaste tiden. Inte säkert nog. Idiot, idiot, idiot.

För det andra: Jag kom på här om dagen att varenda helg sen jag kommit tillbaka har vigts åt Schweizaren - från fredag eftermiddag till söndag kväll eller måndag morgon. Det har bara blivit så eftersom han bor långt ifrån och dessutom ständigt reser i sitt jobb så vi sällan hinner att ses under veckorna. Jag har nu koncist försökt börja plocka sociala poäng genom att styra upp möten med killkompisar men det är tydligt att man inte är lika intressant nu längre när man har pojkvän eller vad man ska kalla det. Hur som helst vill jag reclaima mina helger. Bara få vara X och då och då och inte alltid "X och Schweizaren".

Vi äter middag på Long Street och han är förstående och stöttande. Får mig till och med att slappna av efter att jag lättat hjärtat och hand i hand går vi sen nedför gatan. En störande snubbe försöker plötsligt hänga på. Kastar ur sig obehagliga kommentarer om hur het jag är och hur kul vi måste ha ihop. Först säger jag lugnt och behärskat åt honom att lämna oss ifred men när det inte hjälper drar jag in luft i lungorna för att markera mer bestämt. Mitt i allt kommer en lång svart man gående mot oss och vinkar. Jag bara - Öh...? Den långe till och med vänder sig om när han passerat och ler med hela ansiktet. Då först faller paletten på plats. Det var DA. DA med håret bortrakat. Han stannar och jag släpper Schweizarens hand omgående. Säger att jag inte kände igen honom med håret borta och allt. Den jobbige typen gittar fort som fan. Och vad händer sen? Jo, han och Schweizaren klickar som fan. Börjar prata och skoja om hår och frisyrer. Kommer in på ämnet värmebölja och det ena med det andra. Jösses... Never mind me liksom. DA är den som avslutar det hela tillslut. Önskar oss trevlig kväll och vänder på klacken. Schweizaren kommenterar - "Fun guy!"

Och så slutar historien om DA.