tisdag 28 juni 2011

What ever happens happens

W är tillbaka och det är fint. Han åker bort igen på söndag, denna gång blir han borta i fyra dagar och sen 18 juli drar han till Kanada i åtta dagar. Det är helt ok. Jag får vänja mig successivt vid att vara ensam i huset. Tror det är bra.

Igår hade jag presentation för organisationen jag praktiserar på. Introducerade personalen till hemsidan jag skapat. Feedbacken var overall positiv och chefen som inte kunde närvara rapporterade efteråt att hon är riktigt imponerad med allt - hur sidan blivit, hur personalen reagerat och framförallt - hur självständigt jag jobbat. Samtidigt har beröm droppat in från oväntat håll - de riktigt IT-kunniga har lyft på hatten de också.

Idag tisdag har jag fortfarande inte hört nåt från underättelsebyrån men av nån märklig anledning är jag inte nervös över det. Får jag tjänsten så har jag ett problem mindre. Får jag den inte så ska jag se till att skaffa mig nåt ännu bättre. Inom mig känner jag att möjligheterna trots seg start nu undan för undan öppnar upp sig.

Framförallt tänker jag se till att njuta av tillvaron och ha kul. Ikväll - kortfilmsfestival. Imorgon kväll - farwell party för älskade S.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar