Kontrasters kontraster

Skickade hem Schweizaren tidigt på morgonen igår. Efter att vi haft vårt bästa ligg nånsin. Han har gjort stora framsteg. Det måste jag ge honom.

Strosade runt i stadskärnan med mig själv under dagen. Drack kaffe på uteservering vid Green market square. Kollade bakom mina solglasögon roat in turister och urinvånare. En sån lustig blandning. Gick vidare till de lummiga skuggorna i Companies's garden.

Tog mig hem och sov bort två timmar. Utmattad av den stekande värmen.

Vaknade och smsade vänner hit och dit. Hookade upp två grupper och gick på spelning på the Assembly.

Blickar, dans, ljus. Jag behöver det också. Behöver se och ta del av den härliga mixen av människor man bara har i den här staden och på just det här stället där alla möts utan fördomar.

Spontandans mellan spinkiga vita popsnören till pojkar och kurviga svarta soul tjejer. Par som dansar som om bara just de två existerar i hela världen. Passion. Från scenen och framför. Vit snubbe som sjunger reggeae och får respekt som vilken Jamaica rastafari som helst.

Gänget droppar av en efter en när småtimmarna kommer. Jag hoppar in i en taxi med S och hennes vän L. Vi droppar snabbt av L på Longstreet och hamnar därefter i oväntad diskussion. Taxisnubben vill försöka sig på att ta tredubbelt betalt men S som sitter i framsätet säger emot. Han ger sig inte. Och inte hon heller. Det blir ett jävla liv med honom som skriker att han ska ta oss till polisen. Okay, so take us to the police then!! We've done nothing wrong, är S svar. Han tar då ett hårt grepp i hennes arm och skakar den. Jag säger: That's it. We are getting out!. Rövhålet börjar då köra bilen igen. Stannar inte fast vi skriker åt honom och öppnar dörrarna så alla vi passerar ser. Tillslut hoppar vi ut mitt i farten.

Trist avslutning på skön kväll. Men det är Cape Town. Man älskar det. Man hatar det. Tur att kärleken är starkare.