The time is always now

Knappt ens två dagar kvar till min uppsats dealine och jag har gnällt om att jag skulle behöva en vecka till. En vecka till, s'il vous plaît!

Men egentligen vet jag väl innerst inne att det inte spelar någon roll. Jag skulle bara sitta här om en vecka igen, lika uppstissad som nånsin. Lika bra att få det gjort. Nu eller aldrig.

Trots mitt rubbade fokus och senaste tidens neggiga inställning måste jag ändå medge att veckan varit rätt skön.

Besök till och av finfina MH.

Lunch ute med den mycket stilmedvetna damen MM som fick mig att måla på ansiktet och välja ut annat än mjukisbyxor och hoodtröja ur garderoben.

Nyårsfirande med syren och hennes underbara vänner.

Otaliga promenader med den prickige i de vita skogarna.

Jag tänker på det enda nyårslöftet jag gett till mig själv - att försöka leva så mycket jag bara kan i nuet. Carpe diem och sådana klyschor... Men det är faktiskt bland det svåraste - att alltid leva där man är. Samtidigt missar man så otroligt mycket om man inte gör det. För att tänka är fint. Men att handla är det som egentligen betyder något.

Sådär, lite midnattsfilosofi så här på nya året.

Gott nytt år läsare, vem du än är.