Jaha

Vaknade idag upp i dimmig Uppsalaförort. Sitter nu i min enrummare och tittar ut över mina möbler och saker. Kommer jag leva bland dem igen? Jag vet inte.

Saker gör inte ett hem. Människor gör det. Jag saknar ljudet av B som skrattar rakt ut för sig själv på grund av nån lustig kommentar som någon slängt ut på Twitter. Jag saknar ljudet av M och S som bankar på porten och låtsas vara fyllon. Jag saknar ljudet av D och DM som tänt en braii (sydafrikanskt ord för grill) utanför mitt fönster. Jag till och med saknar ljudet av ungarnas lek på gatan.

B har skrivit mail flera gånger. Berättar om alla nya bravader och uttrycker en oro för att jag inte skulle klara av vintern som de till och med får läsa om där nere.

En annan jag har regelbunden kontakt med är Schweizaren. Han ska hämta mig på flygplatsen och sen ska jag bo hos honom tills jag kan flytta in hos B igen 10 februari. Jag ger det ett försök men får jag panik så blir det soffsurfande runt hos kompisar i CT.

Schweizaren... Jag kan se en bild på honom och det går en pirrig ilning genom hela kroppen. Eller... Jag kan tänka på honom och undra vem fan han är? Vad fan han vill mig? Vad vi vill varandra... Äsch, time will tell.

Nu - Fokus