Winter's day

Vaknade idag upp till ljudet av hektiskt regn. "Schweizaren", eller min W, som vi numera kan kalla honom, låg intill mig. Vi var båda vakna.

Jag vill berätta om oss på ett icke-ostigt sätt. Ett icke banalt sätt, icke typiskt, icke högtravande sätt. Men jag vet inte hur man pratar om kärlek.

Den plats han fyller med våra samtal under de utvalda kvällarna, med skrattet han lockar fram, med tillgivenheten han visar, kan i alla fall aldrig göras rättvisa av mina ord.

Hans sätt att överanalysera detaljer är varje filmskadad flickas dröm. Här om dagen fick jag vända ryggen till. Så att han inte kunde se mina tårar. Lyckotårar över att nåt så här fint hänt och hittills varat. Men också orostårar för att jag inte vet vad som händer sen.

Två gånger hann vi med denna morgon innan klockan ringde. Jag låg kvar när han gick och duschade och när han sen kom tillbaka satte han sig med handduken runt midjan grensle över mig. Lutade sig ner och sa att han önskade vi kunde stoppa tiden. Bara fortsätta vara vi två här och nu.

Minuter efteråt sprang vi ut i regnet och jag släppte ut honom genom porten efter en lång blöt kyss.