Because maybe, tomorrow never comes

Det är som om sommarn kom tillbaks idag. Helt plötsligt. Det efter en vecka av blåst, regn och långbyxor och jackor. På min väg in mot stan ropade en kille på min gata. Undrade om jag skulle till Sea Point. För det är mest dit som man kan tänkas va på väg en dag som denna. Jag sa att - Jo, jag var faktiskt på väg dit. För ett dopp i havet? undrade han därpå med ett leende. Men jag skakade på huvudet och sa - Nej, men att jag önskade det.

Jag var på väg till A:s memorial.

Hela kontoret var där och även kollegor utifrån, från kåkstäderna. A:s vänner och delar av hans familj som flugit in från USA.

Folk höll tal och berättade anekdoter. Det framgick av historierna att han var en makalös individ. Hans styvpappa berättade att han hade rymt hemifrån som fjortonåring. Lämnat en lapp där det stod att han inte var sur eller nånting men att han bara måste åka och se Afrika. Och innan hans föräldrar som kontaktat underrättelsetjänsten, Amerikanska ambassaden och allting hann få tag på honom, var han redan på kontinenten.

Emellan talen sjöng en gospelkör formad av organisationsmedlemmar. Allt tog plats på en otroligt vacker uteplats högt över staden och havet. I hans ex-makes föräldrahem.

Jag tänkte på bilden jag skapat av A under den korta tiden jag kände honom. Hur han höll en presentation under min första vecka av konferenser. Hur han talade med en passion som fångade uppmärksamheten hos alla i rummet.

Hur vacker han var och hur hans närvaro allt som oftast fick mig att rodna, detta trots hans sexuella läggning. Men det kom också fram att jag inte varit ensam att drabbas av denna effekt. En av vännerna sa i sitt tal att han fick heterokillar, gaykillar och heterotjejer att bli kära i honom. "It just was something about A."

Under hans pappas tal gick det bara inte att hålla tårarna borta. Han sa att under hela A:s tid här, hade han planerat att komma och hälsa på honom. Men att den där besöket alltid sköts fram till "tomorrow". Och nu önskar han nåt så oerhört att han bara hade gjort det. Så han fortsatte med att säga att han ville att alla som var där skulle ta sina planer på allvar och komma ihåg att det inte alltid finns ett tomorrow. Att vi skulle passa på att älska nu.

Och jag bestämde mig där och då för att i högsta bästa mån det bara går, välja att leva så.