Schweizaren ville ha med mig på nåt jobb scho hej ikväll. Ute där han bor. Tillställning med ministrar och storfräsare. Men jag orkade inte. Inte ikväll.
Ville bara stanna i stan och träffa vänner över öl.
Så jag gjorde det. Och senare under kvällen dök P upp. Tillbaka från sin fyra månaders långa Sydamerikaresa. Kindpussade mig och satte sig sen vid andra änden av bordet. För att ännu längre inpå kvällen inta platsen mitt emot. Och vi pratade som vänner. Och jag tänkte att han är adorable. Adorable men fortfarande inte min typ. Jag förstår fortfarande fullt ut hur jag tänkte då.
Men det var fint. När en obekant sen frågade hur vi kände varandra, undrade P om han kunde få äran att berätta historien. Go ahead, tyckte jag. Han: Jo, det var han och hans vän, som numera är vår gemensamma vän. Det var de två som reste runt i Sverige under kallaste vintertid när jag passerade dem på en kälke i snön och undrade vad de var för ena. De berättade då för mig att de kom från ett varmt och vänligt land som heter Sydafrika. Och jag frågade om de inte kunde ta med mig dit. Så de drog mig på min kälke hela vägen ut till flygplatsen och upp på deras plan. Och sen dess har jag varit här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar