Från mikro till makro

När jag går igenom mina inlägg från senaste tiden blir det uppenbart att jag i högsta grad ägnat mig åt navelskåderier. I alla fall på denna blogg.

Så mycket introvert dravel när det finns så mycket att hämta från och berätta om landets politiska tillstånd.

Jag kan börja med att säga som så här - Ända sen jag först tillfälligt satte min fot här 2006 så har jag insett att landet ur ett ekonomiskt, socialt och jämställdhetsperspektiv är i djup skit: En arbetslöshet på över 40 procent... En segregation som får USA att verkligen framstå som The Land of the Free... En ekonomisk klyfta mellan fattig och rik som är den största i världen.

Det jag beskrivit ovan är nuet.

Men.

Men trots dystra fakta har jag alltid varit positivt inställd till landets framtid och menat på att det har sån potential. Var annars i världen möts människor i alla färger och former under ett och samma medborgarskap? Var annars i världen jobbar kristna, muslimer, hinduer, judar och ateister sida vid sida vid mer eller mindre varje arbetsplats?

Jag har kallat vita sydafrikanska vänner för "neurotiker" när de pratat om sina uttänkta flyktplaner "if the shit hits the fan". För visst, har jag menat, det är skit nu men det kan bara bli bättre from here and on.

Det politiska snacket vid middagsborden har på senaste tiden blivit mer än spänt och det har fått mig att börja följa mediedebatterna på allvar. Och det jag sett är inte bra.

Allt jag teoretiskt vet om politik. Allt tidigare historiska fall har visat, pekar mot en stat på randen mot allvarlig intern konflikt. För det ser minst sagt inte bra ut där uppe på toppen. Uppe i regeringen.

Man har en jubelidiot som skriker ut rasistiska och sexistiska budskap. En jubelidiot som sjunger om att döda vita. Och folk frågar sig varför inte ledaren själv gör någonting åt det... Varför han inte stoppar idioten. Är inte det alldeles uppenbart när man tänker efter? - Det stör honom inte. Kan det vara så att han låter det han själv tycker framföras av en mer legitim budbärare? Någon som avfärdas som ung, dum och ofarlig? Bara så att massorna inte tar hotet på allvar för tidigt?

Jag framförde min teori för Schweizaren under middag med rödtjut. Han tystnade emellanåt. Antagligen lite tagen av logiken i mitt resonemang. Men han höll fortfarande fast vid att idioten är en idiot och att han kan skrika hur mycket han vill men att någon som han aldrig kommer få riktigt inflytande.

Sen satt vi där i söndags kväll, avskurna från civilisationen ute på farmen med öronen mot hans bilstereo. Tillsammans med en kanadensisk nittonårig gäst som var exalterad över spänningen i luften under middagen tidigare då en av grannarna kommit och meddelat nyheten - Att en vit bonde blivit brutalt mördad av två av sina svarta anställda.

"Kill the farmer. Kill the boer." Nittonåringen upprepade orden som radion informerade om att idioten hade sjungit. Försökte förstå budskapets innebörd som Schweizaren svepte in i censurerad version när boer i själva verket betyder viting och inget annat. I andra ord säger sången att man inte ska göra skillnad på bönder och vita. Schweizaren såg på mig med ögon som sa - Det var exakt vad du pratat om.

Nu råkar det vara så att den som satte livet till denna gång var en rasist av hög rang. Ledare för "Afrikaanska motståndsrörelsen" som vill ha apartheid tillbaka. Numera påstått reformerad till filantrop som tror på regnbågsnationen (något man blir över en natt månne när man inser att ens vita röv ska in i ett fängelse fyllt av svarta?).

Det hela har nu lett till att Sydafrika har två motpoler av rasister på olika sidor som får representera helheten för dessa två folkgrupper i landet. Varför? Jo, för att den ena, genom att ljuga och lova guld och gröna skogar tagit sig till politisk ledarposition och för att den andra kittlar medierna. Det är bisarrt men det är också allvarligt.

För precis som med varje jävla ärkesvin genom historien så har det aldrig handlat om folkligt stöd utan snarare om bristen på folkligt engagemang. Och det är just bristen på engagemang som gör att sån här bisarr skit kan leda till en blodig verklighet. Vi har sett det förut i ex Jugoslavien och i Rwanda, bara för att nämna några exempel. Och nej, det handlar inte om vanligt folk som plötsligt få för sig att gå ut och mörda sina grannar. Det handlar om den politiska maktens ledning över maktapparater som militären och polisen.

Sakers tillstånd hänger på en skör tråd i Sydafrika nu.

Tack högre makter för att Mandela fortfarande är vid liv.

Tack dito för fotbolls-VM och därmed världens blick.

Jag vet inte om jag vill vara kvar här sen.

Men jag vet att jag vill tro att jag har fel.