Huset

W har varit på jakt efter ett bo till oss ända sen jag åkte iväg i augusti. Jag har varit ganska skeptisk till idén, tyckt att "Why don't we just rent a place?", men han har envisats. Menar på - varför slänga bort pengar man aldrig får tillbaka på hyra när man istället kan investera de pengarna i ett boende, pengar som man sen får tillbaka när man lämnar stället. Och ja... när han lägger fram det så så låter det ju vettigt liksom.

Så ja, han har till en början ensam i fem månader kollat runt på ställen som alltid varit något av en besvikelse på ena eller andra sättet och likaså har det varit nu när jag följt med honom. Vi konstaterade för inte så länge sen att det förmodligen kommer att ta tid att hitta det där huset, kanske till och med så lång tid som ett år eller mer. Men... Men... så parkerade vi bilen utanför det där huset och vibbarna kändes rätt redan från utsidan, och insidan, den bara ropade våra namn och för första gången kunde vi säga att - Här vill vi bo! Men det är skillnad mellan att vilja och att få sin vilja igenom.

Vi började buda och kunde inte annat än hoppas.

Men så för några veckor sen skrev vi kontrakt med husägaren och idag skriver W kontrakt med banken. Och vi, vi flyttar in senast i början på juni. Så mycket längt!