Pendlar mellan 1 och 0

Mitt liv just nu:

En galen hund som vaktar innergården på fastigheten vi bor i i staden jag hatar. Det blir för mycket av det ibland och det får mig att börja gråta.

Ett hus med rätt placering i Kapstaden. Mysigt litet men högt i tak och franska fönster mot söt innergård. Jag och W som ler godkännande mot varandra från entré till sorti under visningen.

Bisarra syner man bara ser i det här landet - som en kille som åker snålskjuts med vår bil, sittandes i en jävla kundvagn (!) Människors ansiktsuttryck under denna kilometerlånga färd. Helt priceless.

Teatrar, restaurangbesök... Vänner som jag håller kontakten med men som det är svårt att träffa när man vill på grund av avståndet.

Svenska T som är som sänd från himlen. Jag har lärt mig att hålla mig undan från svenskar då jag minst av allt vill leva i en svensk kolonibubbla men hon får vara undantaget. Hon hjälper mig med de tekniska bitarna jag måste lära mig om hemsidor sen sitter vi och lunchar på favoritcaféet i timmar. Så mycket erfarenheter och kulturintryck att dela.

VD:n på kommunikationsbyrån som är intresserad men reserverad. Hur skriver jag egentligen utan hjälp med editing? Hur står det egentligen till med mitt visa status? Frågor hon vill veta.

Och sen den svenska arbetsgivaren som annonserat ut DEN posten. Så som jag egentligen bara känt vid ett tillfälle tidigare - Det där är jag, till 100% Jag kan landet, staden, organisationen (har gjort praktik i samma hus) och ämnet. It can only be me. Men som vanligt kommer konkurrensen vara stenhård. Det är alltid att räkna med.

Sist mina bröst som fått fler kommentarer än brukligt. Putar så synligt ut som plötsligt uppblåsta. Snälla, snälla, snälla, snälla - låt det inte vara ett dåligt omen. Att bli ett preggo just nu är det sista jag vill.