En guppig grusväg på två mil. Berg åt alla håll och sen en dal. Fyra hus byggda runt denna dalnedgång. Nedanför, en grön oas med ekträd och porlande bäck.
Jag och W anländer alltid i solnedgång på en utvald fredagseftermiddag. Anländer när området vilar i skugga och möts av fyra energifyllda bordercollies.
Lukten av fotogen. Ljudet av pratsamma människor som stökar i köket. W:s bror J som tänder stengrillen. Vin som korkas upp. W som tänder oss en varsin Schweizisk cigarill. Samtalen på utesplatsen och J:s fru M:s skratt. Maten som blir färdig att förtäras först vid niotiden. Alltid så mycket fantastisk mat.
Tuppen som ropar ut den nya dagen på morgonen.
W ärvde ensam hela gården av hans säregna morfar. Tillsammans med sin bror renoverade han alla husen på området. Nu bor hans bror och svägerska där - hyr ut husen och campingplatsen i dalen. Lever eco living.
Just denna helg kom G & M med, ett sofistikerat par med rötter i England, Tyskland, Österrike och Namibia. De plus H, en övermodig tysk. Vi blev en bra grupp förutom att H gick mig på nerverna emellanåt. Mannen pratar om mindfullness som om han är den enda människan i världen som upptäckt det och vet hur det ska användas. Please... Just shut the fuck up.
Annars blev det mycket slappande. M och H slumrade i hängmattorna och jag och W solade på gräsmattan. W letade frenetisk i resemagasin. Ville hitta information om Lesotho och Namibia som han länge pratat om att vi måste åka till men när jag såg ett reportage om Zanzibar så påmindes jag om att det faktiskt är dit jag verkligen vill åka. Jag vill ha tropik med vita stränder, palmer och turkosblått vatten. Mer det än stenlandskap och öken. W var inte svår att övertyga så han började fråga ut sin bror som varit där, som varit pretty much everywhere. J bara: And when are you two going there? For your honeymoon?! Tystnad följde och J: Ooops... Sorry! Pretend I didn't say anything. Just ignore me.
Tidigt på söndagseftermiddagen promenerade jag och W ner till campingområdet. camparna hade vid den tiden redan gett sig iväg så jag frågade om inte jag kunde få se hur det ser ut i husvagnen som stått parkerad sen J startade verksamheten. En gammal vagn från åttiotalet - plastmatta, trägolv och träväggar. W frågade vad jag tyckte. Jag: Uh... Charming? Plötsligt och helt oväntat började W hångla upp mig. Min topp slets av snabbt och likaså hans skjorta. Han lyfte upp mig med mina ben runt hans midja. Skulle rätta till mig så jag hamnade högre upp när - pang! Jag slog i huvudet i taket. W slutade genast och blev orolig men det hela hade gått bra - ingen fara med mitt huvud, ingen fara på taket. Så vi föll ner på den lilla sängkoven och bara skrattade och tur var väl det för strax därefter hördes ljudet av en bil utanför. Kläder på och oskyldig min påklistrad. Vi gick ut och sa hej till hans bror.
Efteråt sa W att han hatar husvagnar. Vi enades om att de är fula och klaustrofobi- framkallande så nej, vi ska aldrig ha nån.
Lite mera mat och skratt kring bordet och jag och W gav oss av för denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar