Pendlar tre timmar om dagen.
Till en håla vars invånare sover. Inte bryr sig om att fotbolls-VM kickar igång tre mil bort.
Sitter snällt tillsammans med tysktalande föräldrar och väntar på översättning.
Lyssnar till inskränkta idioter som undrar hur jag kan tycka att folk är så vänliga i detta land. Ja, ibland kan man ju faktiskt undra...
Men vad jag får igen är mer än jag kunnat önska. Någon som genuint älskar mig, ser min potential och inte ger sig förrän han lyckas provocera fram min drivna sida.
Det kommer bli tufft.
Det kommer bli svårt.
Det kommer bli "a bumpy ride. But a ride with the light visible in front of us."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar