Ibland när jag vaknat upp och tittat ut ligger det ett täcke av dimma över bergen som omringar stan. Andra dar vaknar jag upp i solsken och ändå kan man ana snö där i topparna.
En eftermiddag följde jag med W ut på ett av hans möten och vi körde genom det gröna vinterlandskapet. Jag sa att det hela såg ut som reklam för Milka, den österrikiska favoritchokladen. Gröna fält, blå himmel och gråblå berg med snö på toppen. Fattades bara lila kor...
Nu är W ute på egna resor över landet och det är kväll och jag lyssnar till ljud. Grodor som kväker utanför fönstret. AC:n som blåser varmluft. Katten som spinner invid datorn. Hans kläder i en hög över stolsryggen. Jag borrade in näsan i dem förut.
Vi har kommit fram till att det som sker får ske. Han vill inte att jag ska begränsa mig till Sydafrika utan söka jobb överallt där jag kan tänka mig att bo. Kanske det blir New York som jag drömt om förut.
W resonerar att det är bättre för mig att åka än att bli kvar, spilla tid och tänka på allt annat som jag kunde ha gjort. Han komme med om han kan. Om inte får vi hålla ut. Och jag tyckte "Men tänk om det tar slut!" Hans svar var att i så fall så var det väl inte meningen att det skulle hålla i första taget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar