Natt och en bra bit över trettio grader. B spelar Amy Winehouse och våra köksmöbler är borta, utburna till lilla trädgården där folk sitter kring bord med kandelabrar. Som ur en film... Själv har jag valt att dra mig undan.
Schweizaren åkte nyss hem efter bio och thé med de andra i trädgården. Större delen av helgen har vi spenderat hos honom. Ätit sushi, läst högt ur fransk bok, tjatat på katt som gömt kattungar under badkar, kollat på La Vie En Roses. Det har varit fint emellanåt. Det har varit irriterat emellanåt, från min sida.
Min mens är försenad med en vecka. Jag gjorde gravtest i fredags med negativt resultat som i inte gravid. Så... det ska va lugnt. Men... jag är irriterad. Ger otrevliga korta svar. Blir nedstämd för löjliga saker. Samtidigt känner jag, innerst inne, att mitt tillstånd bottnar ur ett djupare missnöje. Det känns inte som det ska göra med Schweizaren. Jag vill ha mer. Eller rättare sagt - jag vill känna mer. Samtidigt är det trevligt, på flera sätt. Säkert det trevligaste jag nånsin haft det med någon. Som allt han gör för mig och säger.
Jag har redan tidigare indikerat mitt tvivel för honom. Sagt att det här mycket väl kan ha ett slut inom kort. Han svarade att han vet och att det för honom är en del av spänningen. Att han då och då ser tvivel i mina ögon och vet att jag kan gå ut genom dörren när som helst.
Spänning driver honom. "Niceness" driver mig.
Vi kör i riktning mot dead end. Frågan är med vilken hastighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar