Livet som det ska va

I det ideala livet vill vi nog alla trivas på i huvudsak följande tre områden: sysselsättning, boende, relationsliv. En statusuppdatering på mitt liv i nuläget säger: check! check! check!

Jag har fantastiska kollegor bland mig. Vi jobbar hårt och fokuserat men emellanåt lever vi också. Och när vi lever då skvallrar vi, går på happy hour, shoppar vintage kläder och pratar musik, böcker och film. Vi är alla så olika men ändå så lika. Bland dem har vi S, den ständigt lysande brittindiskan. C, den ödmjuka och smått neurotiska amerikan-sydafrikanskan. T, den pladdriga och fett ironiska zambia-sydafrikanskan. M, den blygsamme och Bob Dylan-lyssnande sydafrikanen. Och så E, den överjordiskt smarta brittsydafrikanskan. Det kommer bli lots of fun times med dem och inte minst - vi kommer få mycket politiskt bra saker gjorda.

Efter att ha levt livet i en kappsäck har jag äntligen flyttat tillbaka in till B och det var som att komma hem. Kvinnan är min vägledare här i det krokiga livet. Så är det bara. Det tog ett tag att inse men nu är det klockrent så. Finns inget problem hon inte har lösning på. Ingen fråga som inte får ett svar. Jag ser och lär. Klantar till det själv och lär. Får råd om hur man tar saker nästa gång.

Schweizaren finns där mer än någon annan. Lyssnar till mig, reflekterar och analyserar, verbaliserar. Framförallt - kommunicerar. Han har den lenaste huden, den finaste cykelrumpan, de mjukaste läpparna, de mest nyckfulla ögon och den generösaste plånboken. Och på det. På allt det, har han också den snyggaste kuken (!)Vi kämpar på med sexundervisningen. Det är en bumpy ride men han gör framsteg vilket han menar på är tack vare en bra lärare...

Men, han skrämmer mig också för han gillar att fantisera och dagdrömma. Frågar mig om var jag helst av allt vill bo. Hur jag vill att mitt liv ser ut om så och så många år. Tittar på strandlägenheter och pratar om hur han skulle kunna cykla i berget och jag simma i utomhuspolen. Hur vi tillsammans på kvällen skulle gå på boardwalken hand i hand.

Själv har jag förklarat att jag inte tror på något happy ever after. Att allt jag tror på är det som känns bra här och nu. För vem vet vad som händer imorgon. Imorgon, en annan dag... Jag ropar inga hej före några broar.