Det ges liksom dåligt med luckor. På dagarna jobbar jag heltid. På kvällarna är jag sällan själv. På nätterna orkar jag bannemig inte längre... Men ännu är jag kvar här om än mer än brukligt sporadiskt och återhållsamt.
För första gången sen jag vet inte när, är jag bara ensam med mig själv i huset. Schweizaren kommer dock rullandes inom kort och då ska vi iväg på sun downers på Clifton.
Hur går det då? Mellan mig och denna pojke som jag gjort till man? Jo... Vi har mycket trevligt ihop. Vi pratar, vi skrattar, vi gosar, vi sexar, vi planerar och gör saker. Men...? Han driver mig inte till vansinne. Det är inte så att jag måste spy eller blir ett labilt collie så länge han inte är i närheten. Med andra ord, är jag inte rungandes sjungandes kär. Men nr 2. Jag tror att detta är bra ändå. Det är ju det jag velat ha länge nu - nånting fint och mysigt som uppfyller mina kvinnliga behov. Ähum...
Vi har en typ av relation som jag inte tidigare haft. Utvärderar andra tillsammans - tjejer som killar. Kan säga till den andra om hon eller han där är het och snygg. Det är ganska kul faktiskt.
Jag tror det hela kommer att sluta med att någon knullar någon. Jag räknar i alla fall med det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar