Ingenting och allting

Förra veckan var full med missöden och fuck ups. Jag måste öva mig i närvaro. Måste öva mig i att ha hela hjärnan med i alla lägen hela tiden. Detta fast att hjärnan inte har det så kul för tillfället och fast att den inte får vila så mycket heller. Men, men... That's life.

Vidare har jag lyckats ta ett beslut gällande mitt framtida liv: Jag ska tillbaka till Cape Town och det får bära eller brista.

Att vara som jag tidigare var - öppen för hela världen har börjat kännas lite tröttsamt. Mitt liv sen jag flyttade hemifrån som nittonåring har medvetet gått i konstanta cykler av att "flytta till en helt ny ort, bygga upp nåt nytt, sticka ifrån det." Jag trodde jag alltid ville leva så. Nu tror jag inte det längre.

Så jag har sagt att jag kommer tillbaka till W.

Jag har förklarat för andra att det inte bara handlar om honom. Att det handlar om helhetsbilden. Hur jag känner mig när jag är i Cape Town. Hur jag äntligen har hittat staden som har allt enligt mina preferenser - kultur, natur, hav, skön livsstil och inte minst - underbara människor som blivit mina nära vänner.

Men sen finns det de som ska hålla på. Även om de personerna inte vågar ifrågasätta mitt val inför mig är de snabba med att skapa osäkerhet hos lilla mamma. Tjatar på henne om att hon måste få mig att ändra mig. Att det inte är bra att va så långt bort från sin familj och sitt land och bla bla blablabla.

Jag vet också med mig att byta kontinenter inte direkt är nån picknick. Men jag har också tänkt och detta är mitt val.

Jag är stolt över att ha gjort ett val.