Lilla liv

Lördag var en jobbig dag. Jag kom fram till följande - Det som förväntas av mig in min yrkesroll just nu är: 1. Antingen hålla med eller hålla käften. 2. Se "prydlig" ut. 3. Le och bete mig trevligt. Det som kan få min röv sparkad omgående är: 1. Egna åsikter. 2. Verbala uttryck av mina upplevelser. 3. Alla möjliga reaktioner på uppmaningar förutom entusiasm.

Smal ram att hålla sig till kan tyckas... Och det tyckte jag i lördags och fick bita mig i tungan åtskilliga gånger för att inte skrika ut min frustration över kära mamma vars egna handlingar är untouchable.

Så istället tog jag den prickige på promenad. Fast att det var mörkt och säkert minusgrader. Passade på att andas och omvärdera min inställning till problemen. Påminde mig själv om varför jag är i denna situation från första början. Tänkte på att den har ett slutdatum och att livet, det har ett "sen".

Igår när vi båda låg utmattade i soffan och för första gången på länge såg en film nästan från början till slut så sa jag i scenen där bröderna Baker håller på och dänger varandra: "Jag tror att sensmoralen i denna film måste vara; Jobba inte ihop med familjen. Det är ingen bra idé." Då skrattade hon i alla fall. Ett skratt ända nere från magen.

Lilla liv är inte lätt just nu och jag, jag saknar ihjäl mig efter W:s axel. Vill ha den nära nu, nu , nu!