Oh lord...

Min pojkvän har tokiga idéer. Han har hållit på och ifrågasätta varför vår holländska vän M pungar ut med tusentals kronor per månad för att hyra en bil när det på sikt blir billigare att köpa sig en. W tyckte att för de pengarna kunde hon lika gärna hyra en bil av honom och hon menade att det egentligen kvittade vem hon hyrde av. W tände till direkt och under förra veckan letade han intensivt efter objekt att köpa. Idén var att den ska betala sig själv - vi pungar ut med pengar, men de pengarna får vi också tillbaka genom uthyrning och efter fyra månader ska vi ha fått bilen gratis och från den punkten även börja tjäna pengar på den.

I W:s värld är en gammal Mercedes det bästa att satsa på (billiga för att de är gamla men samtidigt av bra kvalité). Jag bara whatever, så länge den tar sig fram på vägen. Så vi checkade Mercor i och runt om Kapstaden. Visade sig inte finnas en enda under 15 000 och såg ut och luktade som skit gjorde de också. W upptäckte dock en way ut på landet. Faktiskt bort mot där han har sin farm så han övertalade mig att vi skulle åka över helgen och kolla in den.

Det hade redan hunnit bli mörkt när vi tillslut hittade fram till gården där hans objekt vistades. Säljaren var en knappt tjugoårig pojke som bodde hemma med sina föräldrar och bror. Han och brorsan kom ut till oss. Stunden var ett sånt retro moment. Bröderna var klädda i vad som säkert var deras farsas gamla trasor från sextiotalet. De och den krämfärgade Mercan av modellen Janis Joplin sjöng om utgjorde tillsammans a priceless picture.

W förhandlade ner priset från 12 000 till 11 och då var den ändå i så mycket bättre skick än allt vi sett i Kapstaden. Med W i Mercan och mig i Bakkien dundrade vi iväg med våra Dieselmotorer.

När vi kom till stan som ligger närmast farmen stannade han Mercan. Klev ut och sa att han kände sig så ensam i den (!) och att han ville att vi lämnade Bakkien i stan. Jaha, märkligt förslag tyckte jag men ja ja.

Det blev en härlig tur upp till farmen. Kändes som att vi svävade fram i Mercan genom de öde bergslandskapen. Fullmånen lyste upp allt så vackert och när vi väl kom fram hade hans bror och svägerska värmt upp huset med eld i kaminen.

På lördagen gick vi och hans bror på en liten hajk. Sen lagade vi en så kallad pojkie gryta tillsammans i timmar. Jag älskar helgerna där. Älskar hur allt får ta tid. Älskar musiken hans bror spelar och älskar samtalen vi har. Är lite som terapi varje gång man åker ut dit.

Planen var att komma iväg tidigt på lördag men det blev inte riktigt så. Från ingenstans dök en jordenruntresande tysk upp. Han visade sig veta en hel del om Mercedes-bilar och ville ta en titt på motorn. Sån jäkla tur för oss att mannen kom för han upptäckte att hela motorn var på väg att kollapsa. På ena sidan hade den hoppat ur spåret som håller den på plats så karlarna fick tillsammans lyfta dit den igen.

Med en hel del tur kom vi alla tillbaka oskadda till Kapstaden, jag, W, Mercan och Bakkien.