"Det är de svaga som drar. De starka stannar kvar." Jag läste de orden i den senaste romanen jag avverkat - Till sista andetaget av Anne Swärd. Lästen orden och blev provocerad. Stanna kvar för vad och för vem? Stanna kvar som en uppoffring... Vem blir lycklig av det? Själv blir man bitter och de runt omkring en får en förpestad tillvaro. Och det är bra för vem?!
Nej. Alla måste leva sitt liv. Och jag måste leva mitt. Verkligen leva det. Inte vänta ut saker. Inte utstå. Inte uthärda. Inte leva bara för framtiden utan också i nutiden. Leva.
Fyra veckor från och med igår. Fyra veckor får saker och ting på sig att falla på plats. Falla på plats eller stagnera helt. Resultatet blir det samma oavsett.
Om fyra veckor har jag ett svar på när i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar