Valvaka

Du har väl röstat? Om inte, så är det nu redan för sent. Själv förtidsröstade jag. På vad? På socialdemokraterna. Och jo, det förvånade nästan mig själv. Jag hör till de få procenten som enligt media röstat strategiskt. Om det inte varit så att det står och väger mellan blocken hade min röst oavkortat gått till FI. Men nu sägs det att Alliansen leder och jag vill inte ha på mitt samvete att indirekt ha bidragit till att de får ännu en mandatperiod, fyra nya år på sig att förstöra Sveriges välfärdssystem.

De nya moderaterna, eller ska man säga "Det nya arbetarpartiet" som de nu valt att gå under. Vilket grymt jävla skämt. Och det grymmaste av allt är att retoriken fungerar på just de som förlorar mest på den typen av politik.

De (Alliansen) påstår att det finns en motsättning mellan att vara en fri individ och att betala skatt. Som att det måste vara antingen eller. Som att man antingen är fri eller så är man förtryckt av staten. "Det ska löna sig att arbeta" heter det. Absolut, men vad händer med dem som inte kan arbeta? Är det adekvat att tvinga en cancersjuk snabbköpskassörska att jobba hundra procent, antingen det eller bli utan sjukersättning? Just ett sånt fall och många liknande har uppdagats under moderaternas styre. När de har kritiserats för sånna fall har de i sin tur beskyllt tjänstemän på Försäkringskassan. Men vem fan vill jobba på Försäkringskassan när man från toppen tvingas tillämpa ett så människoovärdigt regelverk? För det är trots allt politikerna som sätter reglerna.

Sociala problem existerar i det här landet men det är lätt att inte reagera när man inte själv är direkt drabbad och det kan jag förstå. Jag kan förstå att man inte bryr sig om jämställdhetsfrågor om man är en vit medelålders man som bor i Lidköping. Jag kan förstå att man inte klurar nåt vidare mycket över integrationspolitik och hur man ska få den att bäst fungera när man är hemmafru i Bromma. Jag kan förstå att man inte bryr sig när man inte tvingas tänka ett steg längre utanför sig själv.

Själv har jag en familj som ställer upp på mig. Jag har en utbildning att stå på och jobb jag kan ta. Jag löper ingen större risk för att svälta och frysa. Faktum är att jag personligen antagligen har det till och med bättre rent ekonomiskt i ett moderat än socialistiskt styre. Men annat är det för somliga.

Samtidigt är jag inte ensam om att vara svensk medborgare. Jag lever inte i ett tomt vakuum. Tvärtom så existerar jag i ett sammanhang och det är fyllt av andra människor. Jag behöver dem. Jag vill också tro att de behöver mig, fast de inte vet om det. Och jag pratar inte bara om min familj, vänner och bekanta. Jag pratar också om taxichauffören, medpassageraren på bussen, vårdbiträdet, sophämtaren och alla andra anonyma främlingar. Alla de som försöker göra sitt bästa efter egen förmåga. Jag tänker också på dem och deras barn och hur framtiden kan ändras till det bättre för alla om vi alla hjälps åt. Jag tänker så och därför röstar jag rött.